Skridskor ...

Skridskor finns det en uppsjö utav.

Glömmer aldrig dom hemska vita med taggar som jag hade när jag var liten. Jag ljuger inte om jag säger att det inte gick att åka på dom ...
Dels taggarna fram, dels små smala saker som inte alls passade mina breda fötter och dessutom så hade dom ingen som helst styvhet i vristerna. Jag satt på isen hela min uppväxt.
Sedan så kom dagen när jag hade växt ut dom hemska vita och lånade brorsans. Ett par rejäla hockeygriller var det. Röda och svarta. Mina kompisar tittade på dom med fasa i blicken. Det gjorde jag med ...
Dom såg ju ännu svårare ut att åka med. Dom såg ju ut som om att man ville vara med i NHL ...
I mina ögon i allafall. Att kompisarna tittade på dom med fasa var ju för att det var ju "killskridskor". Hur kunde jag bara med ....?

Med kom dom. Ut på isen kom jag och för första gången så kunde jag "åka". Äh, ni fattar. Stå upp och och kana omkring.
Killar skall alltid ha allt bra och tjejer skall frysa och se gulliga ut. Frysa har ju alltid varit på modet och gulligt lär ju inte gå ur tiden. Men kan man inte få ha bra saker?

När jag nu i vuxen ålder skulle köpa till sonen. Så hittade jag utställbara skridskor med tjockt mjukt foder i. Dom känns nästan som slalompjäxor. Sonen har haft dom sedan han var 4 år. Använt dom mycket. Åkt fort och stadigt. Inte frusigt, aldrig haft ont, aldrig haft problem med veka vrister och att sätta på dom tar 1 minut.

... och vet ni ... samma skridskor fanns i rosa!

Det kallar jag utveckling!

Jag var nere och snörade på skridskor på sonens klass i går. Flera tjejer hade hockeygriller. Utvecklingen har gått framåt på flera sätt. Tack och lov!
Men vad trött jag blir på alla dessa snören, som tar 100 år att dra åt. Sonen har vuxit ur sina och vi måste nu köpa nya.

Jag tänker leta efter likadana fast större. Det känns som ett vinnande koncept. Henrik vill att vi skall köpa sådana med snören. Men jag tror inte att sonen vill.

Vi får se!