Liten kille skapar goa skratt.

Konstigt nog så är det inte sonen som inlägget handlar om, även om rubriken passar in på honom också.

Nej, det är lille Jasper. Han är en glad kille, med massa energi. Han blev valpnappad för ett par veckor sedan. Jag släppte ut honom på gårdsplanen och gick ner och släppte ut det andra gänget. När vi kom ut 3 minuter senare så var han puts väck. Han gick inte att se någonstans ...

Matade resten och fick naturligtvis ont i magen. Min rackarvalp på egna äventyr. Man vet ju inte hur långt de där benen bär iväg med honom.

Gick en kort promenad med dom andra vildingarna och spanade för fullt runt omkring för att hitta det lilla odjuret.

När jag kom hem och hunnit gå över hundgårdarna och han fortfarande inte syntes till så var ett telefonsamtal till polisen inte långt borta.

Men då kom en bil in på gårdsplanen. I bagaget så sticker det ut ett bekant huvud.
I samma sekund som jag släppte ut honom så joggade det förbi två tjejer. Japer hakade naturligtvis på. Det var ju toppenkul att springa lite.
Dom joggade glatt vidare och trodde på fullt allvar att han skulle vända hem själv. Dom fattade antagligen inte att han bara är en bebis. 6 månader hanhund ...

Behöver jag berätta att han följde med dom hem?
Behöver jag berätta att dom försökte nå mej på inomhustelefonen?
Det var ju bara den detaljen att jag var ute och letade efter hunden ...

Jag hoppas att alla tre parterna har lärt sig något ...
Jag hoppas att jag har fattat att man inte släpper ut valpen ensam ens för någon minut.
Jag hoppas att Jasper har fattat att man inte följer med främlingar.
Jag hoppas att tjejerna har fattat att man stannar och blir av med hunden och inte tar med den.

Ha det!