Summa sidvisningar

lördag 17 december 2011

Äpplet faller inte långt från päronträdet.

Gener är en fantastisk sak ...

Vi backar snabbt i tiden till tidigt 70-tal.

Henrik var i uppfinnartagen.
Han hade tittat på SANT & SÅNT. Ni minns det där programmet där Staffan och Bengt förklarade hur saker fungerade.

I programmet så skär dom en citron i två delar, saltar, sätter i en kniv i ena och en gaffel i andra. Sedan visar de med en voltmeter att det blir pyttelite ström.

-Vad bra! tänkte lille Henrik. Jag behöver aldrig mer köpa batterier!

Han pilade snabbt till kyskåpet och hämtade en citron. Delade den på mitten, saltade, i med en kniv och en gaffel och kopplade sin elmotor till citronhalvorna och ........ ingenting hände!

Men ...

Han var ju i experimenttagen och vidareutvecklade ideén så att säga.
Han tog isär förlängningssladden till sin sänglampa, pressade citronen i den och saltade ordentligt. Satte i sladden och bad sin lillebror att tända lampan.

BOOOOM!

Lampan exploderade och vägguttaget for ut ur väggen ackompanjerad av en stor låga. Hela huset blev svart.


Nu förflyttar vi oss i tiden fram till 16 december 2011.

-Mamma! Vet du att man kan göra ström om man delar några apelsiner? säger sonen förtjust.
Jag stelnar till och tänker hysteriskt: Men kan det verkligen vara ärftligt?
Sonen fortsätter glatt:
-Visst är det bra! Vi behöver aldrig mer köpa batterier ...


söndag 11 september 2011

Idiot i lastbil

TZU 511 från företag Transart.se.

Han skulle läsa på vävningsreglerna.
Idiot!

Trot eller ej

Men det verkar som att det inte går att blogga via sms på den här bloggen ........

Gissa vad. Jag knatar till´baka till min gamla sida och bloggar antingen där eller här.

http://vallby.blogg.se/


Ha det!

Nu bär det snart iväg

Vm-resan till Storbrittanien ligger och lurar runt hörnet.

Bilen är nästan packad. Djuren är nästan omhändertagna. Vi är nästan klara.

Det är bara det att jag är på jobbet ännu.

Korten med filmerna är uppdaterade. Hjalmars DSi har fått ett gäng med nya spel.
Sonen längtar efter att vi skall åka. Jag gissar på att vi kommer att höra av honom i Danmark nästa gång. Som tur är så kan man se honom i backspegeln. Det känns lite svettigt att ordströmmen plötsligt är avslagen i flera timmar. Jag hinner tänka tanken att vi har glömt honom innan jag ser honom där bak.

Det skall bli skoj att komma iväg, även om jag inte ser fram emot att åka/köra genom Sverige, genom Danmark, genom Tyskland, genom Holland för att där ta färjan över till Hull och fortsätta en bit genom England innan vi är framme.

Båten går sent i morgon kväll. Det gäller att allt fungerar i tidsplanen.

Så nu hoppas vi att den här bloggen går att uppdatera via sms. Annars lär det bli öde här - igen ...

Ha det!

lördag 27 augusti 2011

Första veckan i skolan avklarad

Det fanns en lärare i skolan i måndags. Tack och lov.

Jag tycker att hon verkar bra och verkar ha koll.
Även sonen verkar nöjd.

Eftersom jag är den jag är, så tog jag tag i ett möte redan efter dag 2. Vi fick gått igenom det som jag kände att jag behövde. I Torsdags så var det dags för första dagen nere i "Stora skolan" slöjd och gympa stod på schemat. Åh, vad spännande det var. Sonen var helt stel av spänning på morgonen när han drog iväg.

Andra nyheter är att han får lite andra tider. Måste gå ut till vägen för att ta den tidiga bussen en dag i veckan. Åka en senare buss hem en annan dag i veckan.

Vad sonen tyckte om att börja skolan?







*Skratt* Alla tjejer är inte skumma. Men många ...
Han ser just nu ett värlshav med tid framför sig innan han får ledigt igen. Stackars unge. Lider med honom.

Han pratade med en kompis som hade sparat ihop till en Iphone. Så gissa vad han vill ha just nu?
Sedan så vill han ha en traktor, walkie-talkies, luftgevär, en egen valp, en bil ... osv. i all oändlighet.


Jag sitter mest och väntar på första samtalet från skolan.
Ni vet det där samtalet som brukar dyka upp som gubben i lådan efter ett tag ...



Ha det!

lördag 13 augusti 2011

Nu närmar det sig ...

Skolan börjar snart. Bara tanken på det gör att jag börjar må illa.

Vi började vårteminens sista dag med orden att läraren som klassen hade sista terminen inte skulle stanna kvar, men att en annan skulle komma. Den andra som skulle komma var 23 år och hade inte sökt, utan var tillfrågad.
Tvivel kändes ... Klarade en 23-åring den här klassen? Hade hon rätt kompetens?
Men jag behövde inte oroa mig ...
Hon backade.
En annan lärare tillfrågades. Men hon är ju hemma med en 6 månaders liten. Hon tackade naturligtvis nej. Tillbaka till 23-åringen. Där var vi ... i nästan två månader. När plötsligt en platsannons dök upp.
En platsannons som går ut den 18/8. Skolan börjar den 22/8.

Hipp hurra.

Jag hoppas att någon har sökt ...
Annars så kan det bli besvärligt på måndagen den 18. 23 barn och ingen lärare.

Nästa fråga är vilken lärare som hoppar på ett vikariat i början av augusti.

*Suck*

Det sista som får mig att slita mitt hår och får snyftningar att tränga fram, är att det är ett korttidsvikariat. En termin. Men vem skall dom ha på vårterminen då?
Det tar ju en termin att lära känna barnen. På våren skall dom ha nationella prov.

*AAAAARRRRRRRGHHHHHHHHHHH*