Summa sidvisningar

tisdag 14 februari 2012

Influensan slog till

Så försvann jag ett tag igen.
Influensan golvade mej, mer eller mindre. Drygt 40-åriga tanter skall inte ha hög feber. Jag låg i sängen med full klädsel, 2 täcken och tre filtar och frös som att det var minusgrader ...

Lammningen har skött sig under tiden. Som tur var så kom Henrik på fötter, samtidigt som jag blev golvad.

Så nu är vi på benen, darrigt, båda två.

Hipp hurra.

fredag 10 februari 2012

Ett steg efter ...

Henrik har blivit sjuk. Feber och elände.
Borde inte få hända sådant, mitt i lammningen. Så nu brinner det i knutarna hemma hos oss. Det gäller att hinna med allt. Inte missa att stänga till fönster och liknande. Det testade jag i natt. Alla lamm mår prima, men vattnet är fruset.
Ja, jädrar vad det går här hemma. Det skall sättas upp lammbarer och det skall märkas lamm. Tackorna envisas med att föda lamm innan jag har fått ut de andra ur boxarna. Det är mycket bättre när vi är två ...
Då avstannar inte arbetet i ladugården medan man går in och fixar middag ...

Nu hoppas vi på ett snabbt tillfrisknande.
Hur det skall gå imorgon när jag är på jobbet annars ... det har jag ingen aning om.

Vad tror ni om VAL? Vård av lamm.
Eller
VAMSOL Vård av man, son och lamm?

Fast om man tar det första alternativet och går enligt "talreglerna" för VAB, så behöver jag ledigt för att jag VALLAR.

Fniss!

Såg en bra skylt på nätet.
Först så stönade jag och tänkte att nu vill dom väl att alla kvinnor skall gå i burka. Men så var inte fallet.

Kolla här:

tisdag 7 februari 2012

En sådan dag.

Underbar dag i dag, eller inte ...

Morgonen börjar ju fint. Jobbade natt i helgen som var. Fin vändning. Ena dagen går man och lägger sig klockan 8:30 och nästa dag skall man upp strax efter 7. Hip hurra ...

Men om man skall upp strax efter 7 så kanske man skall ställa klockan.
Den var ställd ... på 13:20.

07:48 slår jag upp mina ögon. Vacklar upp och säger till sonen:
-Du ... vi har försovit oss!
-Jag vet! kvittrar sonen. Visst är det roligt!

Får iväg sonen till skolan och tar tag i lamm och hundar.

En tacka som fick tre häromdagen är enspent. Så det är lite meck ...

Pysslade på och hade fixat allt. Henrik kom ut och kikade han också. Skolan ringde och jag åkte dit en kortis och kikade på några datorer.

Därefter så var det dags att åka till Trollhättan för att handla. Chips till discot. Cola till Henrik (80 liter), Hundmat, skridskor till sonen, apoteket, reservdelar till motorsågarna och mat. 6 olika ställen.

Sonen hade fått lov att åka till en kompis och jag skyndade mig för att plocka upp honom innan det skulle bli försent.
Åkte in på kompisens gårdsplan och knackade på. Ingen inne. Ropade och busvisslade. Hörde dom lite svagt längre bort. Varje gång jag ropade och visslade så tystnade dom och jag trodde att han var på väg. Tiden gick. 30 minuter senare så var jag arg. Riktigt förbannad!
Kör så nära jag kan och ropar på sonen medan jag kliver ut i snön, med lågskor. Sonen ser mig komma och gömmer sig under en gran.
Det var droppen ...

Han fick sig en utskällning som skulle blivit kort om han inte hade spätt på ilskan med att ljuga. Nu blev den både lång, arg och hård.
När vi kom hem så fick han en av sin far också. Så det var en väldigt snäll och uppmärksam liten kille som gjorde läxan och gick och lade sig.

Ja, det finns få saker som gör mej så arg som när han skiter i att jag ropar. Nästa sak som gör mej tokigt arg är när han ljuger. *Suck*

... och nu ... tänker jag ...
Att det var väl inte så farligt. Att jag inte behövde bli så arg.

"Så går beslutsamhetens friska hy, i eftertankens kranka blekhet över"


söndag 5 februari 2012

-18,5

Nej, nu vill jag inte vara med längre ... -18,5 ...

Kom hem i morse efter en lååååång natt. Fy, vad jobbigt det är att hålla sig vaken på vägen hem ibland. Det går ta mej tusan inte, att hålla koncentrationen på vägen.

Sedan kommer man hem och tänker att det har nog inte lammat, samtidigt som man knyter händerna om tummarna stenhårt. Har jag tur nu, så ligger jag i sängen om 10 minuter.

Tassar in i ladugården och lyssnar intensivt. *Suck* Hör tydligt hur en tacka pratar med sina små nya. Vänder i dörren och går in och byter kläder. Med ladugårdsoverallen på så känns det bättre. Trippa omkring och bli arg i jobbarkläder, funkar inte.

Värmer mjölk samtidigt som jag byter kläder. Med varm mjölk i ena handen och sonden i andra kommer jag ut och stänger in dom två små nya liven. En stolt mamma vaktar sina små och försöker få dom torra.
Jag halmar upp boxen och stänger in tackan. Tar upp båda lammen och sondar dom båda två. När det är så kallt så har vi inte tid med att leta. Nu är det visserligen plusgrader i ladugården. Men det är kallt ändå.

Kollar tackan lite snabbt. Hon har mjölk i juvret och loppen är rensade. Finfin mjölk sprutar ut när jag klämmer på spenarna.

Kollar klockan: 08:00.

Nu är inte sängen långt borta.

Känner kudden mot kinden.


Mmmmmmmmmmmmmmmmmm!

lördag 4 februari 2012

Hundsläp

Hade spenderarbyxorna på igår, jag och Henrik.
Vi åkte iväg med bästa svägerskan Ingela och kikade på ett hundsläp.
Inte nytt, inte jättefint, och det värsta av allt. Det sitter Schäferklistermärken utanpå ...
Men det fungerar bra och hela vårt gäng får plats om man använder bilen också.

Japp, släpet blev vårt. Nu har vi en sportslig chans att åka iväg hela familjen.

Tack Ingela, för hjälpen!


Ha det!

-21 brrrrrrrrrrrr

Vad är nu det här för dumheter?
Vinter i Februari ...
Jag hade iallafall bestämt mig för att vi inte skulle ha någon vinter i år. Att vi kör barmark, lera och hundträning i stället.


Nattjobb i natt. Borde sova just nu ...

Lammningen går sakta framåt. Lyckades med en bra adoptering i går. Ibland blir det precis så bra som man vill. Tackan miste sina egna två, moderkakan måste ha lossnat. Lammen kom ut döda båda två. En annan tacka lammade några timmar före. Hon fick tre, varav en var lite efter de andra. Det fungerar sällan bra.

Tog den lille som inte var så väl utrustad för att klara livet och stängde in den tillsammans med tackan som mist båda sina. Utan att göra så mycket mer än det. Det fungerade fint. Hon ville så hemskt gärna ha ett lamm.
Så den lille som stod i riskzonen för att bli ynkligast av alla, har nu en hel mjölkbar för sig själv. En mjölkbar som har mjölk för två stora lamm. Hon är knappt vaken ... Ständigt fullproppad.

Ibland så kan någons olycka bli en annans lycka.

onsdag 1 februari 2012

Nu går det inte längre!

Jag har börjat att träna Jasper litegranna.
Stod emot länge, men nu är han 7 månader, så det är väl dags?

Han lär sig snabbt och är riktigt rolig. Han har inga bekymmer med bagglammen över huvud taget. Nu är dom inte särskilt tröga, men dom är ju baggar. Alltid lite stökigare med dom.

Han själv är jättenöjd, och tycker själv att han är briljant.

Jag kan inte säga annat än att jag delar den känslan!