Det finns inget yrke i världen där man har tillåtelse att jobba ihjäl sig på samma vis.
Det är ju inte precis så att man blir rik på det ...
Snarare så tänker man tanken på att skaffa ett jobb till så att man kan finansera dårskapen man håller på med.
Samtidigt så älskar jag ju vad jag gör. Jag älskar att se när tackorna tar hand om sina små nyfödda. Dom brummar långt ner i strupen på det där viset man bara hör just när lammen är alldeles nya.
En Leicestertacka lammade häromdagen. Hon hade 16 kg lamm i magen. Hur många dom var? Två.
Det är lite skillnad mot när våra finullare lammar. Dom får i bästa fall 3-4 kg lamm. Men de brukar ju vara fler å andra sidan.
Det är här som jag alltid kommer fram till att man inte väljer att bli bonde för att få en trygg framtid, utan att det är ett sätt att leva.
Men på något sätt så tycker jag att om man lägger ner så mycket jobb på något och det blir så bra som det faktiskt blir, så BORDE man kunna leva på det.
Ha det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar