Skolan börjar snart. Bara tanken på det gör att jag börjar må illa.
Vi började vårteminens sista dag med orden att läraren som klassen hade sista terminen inte skulle stanna kvar, men att en annan skulle komma. Den andra som skulle komma var 23 år och hade inte sökt, utan var tillfrågad.
Tvivel kändes ... Klarade en 23-åring den här klassen? Hade hon rätt kompetens?
Men jag behövde inte oroa mig ...
Hon backade.
En annan lärare tillfrågades. Men hon är ju hemma med en 6 månaders liten. Hon tackade naturligtvis nej. Tillbaka till 23-åringen. Där var vi ... i nästan två månader. När plötsligt en platsannons dök upp.
En platsannons som går ut den 18/8. Skolan börjar den 22/8.
Hipp hurra.
Jag hoppas att någon har sökt ...
Annars så kan det bli besvärligt på måndagen den 18. 23 barn och ingen lärare.
Nästa fråga är vilken lärare som hoppar på ett vikariat i början av augusti.
*Suck*
Det sista som får mig att slita mitt hår och får snyftningar att tränga fram, är att det är ett korttidsvikariat. En termin. Men vem skall dom ha på vårterminen då?
Det tar ju en termin att lära känna barnen. På våren skall dom ha nationella prov.
*AAAAARRRRRRRGHHHHHHHHHHH*
usch vad jobbigt... hoppas verkligen att det blir bra! /Anna
SvaraRaderaJa, det går an för politikerna att lova runt men hålla tunt!
SvaraRaderaSkolans förbättring är väl alltid ett vallöfte men ser vi nåt av den, NÄ!
Jag tror snart att vi bara kommer att ha en mycket större andel privata skolor med specialinriktningar som tillåter alla barn att utvecklas. Och där lärare med specialkompetens får utvecklas i sitt arbete OCH få lön för mödan! Oj, nu blev jag lite upprörd.....